Idag har vi varit ett gäng på grottkrypning i Dumdalen. Prognosen sa regn men eftersom vi ändå skulle befinna oss i grottorna brydde vi oss inte särskilt mycket, jag personligen hade inte förväntat mig särskilt mycket av grottorna, antog att det var små tråkiga hål. Men väl på andra sidan fjället sken solen, det var varmt och helt fantastiskt, inte nog med det. Hålen i grottorna var Småa, riktigt småa. Så små att jag pajjade min jacka lite vid en ingång.  Grottorna var över förväntan, stora, långa, olika gångar med forsande vatten, äventyrliga och roliga.  Där tillbringade vi en hel dag, kröp i 7 olika grottor, varav den sista var helt klart bäst. Den såkallade dödsspiralen.  Först klättrade vi på en stege upp på en bergsvägg och sedan in i ett hål, grottan blev bara bättre och bättre, det var verkligen en spiral, rätt ned, iallafall 30m, där vi kröp ned längs rep och stegar, gled på rumpan över de hala stenarna täcka av tunt lager med lera och vatten. Vi var helt...

Nu har jag vært på Turtagrø 4 dager og har bestemt att jeg skal skrive på norsk så godt det går for å lære. Vi for se hvordan de går. De får bli en blanding av norsk og svensk, haha. De første dagene har vært veldig forvirrnede men god også. Det er mye å tenke på. Og nå ger jeg opp detta norsk skrivande...før ansrtængande nær man ska skriva en blogg..   Alltså, Turtagrø vælkommande mig med fantastiskt væder de førsta dagarna, omtumlande arbete då det ær vældigt mycket att læra på kort tid. Redan nu ska jag børja jobba sjælv i receptionen och det ær ett stælle dær man verkligen ska ha koll på ALLT, skøta allt och få hotellet att rulla, svara på alla gæsternas frågor och ja, allt som sagt.  Det går ærligt talat upp och ned før mig, en dag går bra och den andra går skit, men så ær det væl. Jag har redan varit ute på min førsta egna vandring på 9km, helt galet, fantastiskt underbat och VACKERT. Vilket landskap alltså, mæktigt, stort, vilt, friskt, fritt, doftand...vackert. Jag...

Jag har städat lägenheten det är renare än någonsin, jag har skrivit och kompletterat klart uppsatsen samt skickat in den, vilket betyder att är skolan Helt slut, jag har lämnat flyttkartonger och sagt hejdå till mina nära och kära, packat bilen ända upp till taket, gjort mina sista flyg i Åre på ett bra tag...ja.... ...en liten obehaglig men ändå spännande bra känsla kryper sig sakta på. Att jag imorgon lämnar Åre för ett år framåt känns overkligt. Sjukt. Undrar när jag börjar förstå att det nu börjar en ny del i mitt liv, med spännande äventyr, resor, jobb och massa ny människor.  Hur bra är inte det?!  Hur som är jag toalt jätte redo, för att sticka iväg nu och göra PRECIS vad jag vill. Kommer sakna Åre, det vackra landskapet, vännerna, djuren...allt. Typ. Det som gör avresan lite lättare är att det kommer nya vackra landskap, vänner, djur...och allt. Bilden: Jag & bästa vännen Maja på examensdagen!  

Under Nepal resan blev 2 i gruppen utvalda att göra tester för Klättermusens kläder. Jag var en av dem och fick en topp till tå utrustning som jag använde under hela trekken. Vi fick som uppgift att uppmärksamma allt passform, bekvämlighet m.m. samt ta lite bilder för deras markandsföring.  Kul tyckte jag och ställde upp för det bra erbjudandet och förväntade mig inget mer. Hemkommen och nästan glömt bort att jag har kläderna, skulle jag på möte och ge feedback på varje plagg, så att de kan utveckla produkterna till det bättre. Det kom även fram att vi skulle få en kompensation då. Precis då, när vi fick höra vad höll jag bokstavligen på att trilla av stolen. Vi fick välja vad vi ville (i första hand det vi använde) för en viss, ganska hög summa som gjorde att jag verkligen trodde mig drömma. Nu sitter jag här hemma, med en skit snygg skaljacka, super bekväma shorts och ett par vandringsbyxor, som jag inte vågar använda för att jag fortfarande inte tror att det är sant!! Hur som...

Hela kroppen sprudlar av glädje, även fast jag sitter och pluggar. Jag kan ju säga att det inte händer särskilt ofta. Anledningarna till det kan vara: Att jag har haft enormt fantastiska flyg den senaste tiden, jag har lärt mig massor utvecklats. Och flygningen känns bara bättre och bättre, en liten otålighet smyget sig på, då jag ser framemot att få ta Termik och Hang behörighet samt göra SIV (säkerhets) kursen. Har redan övat på lite inslag, skarpare svängar och det är fantastisktroligt.Love it.  Att alla mina vänner är så snälla, omtänksamma och bra, mår bra av att umgås med er. Man slutar aldrig att lära känna människor som befinner sig runt omkring en och det är underbart.  Att det är examen imorgon,trots nervositet inför opponering och inläming av uppsats, ser jag framemot det så himla mycket. Efter det är två år på universitet slut.Två otroligt lärorika, utvecklande år med många up and downs, precis som det ska vara. Efter det går man vidare som en stark människa...